Kom aldrig ut. Helt ärligt så känner jag en smula panik över det... Kan bli en hård dag imorgon.. Jag fattar inte att jag tänker alla dessa tankar, samtidigt som jag inte vill se mig som sjuk. Jag skulle aldrig hamna här. Detta är ju inte JAG.

Jag är tjejen som aldrig mådde dåligt. Jag har alltiv varit den starka med glimten i ögat. Jag är den som aldrig skulle falla.

Hejsan!

Sitter nu på mitt rum och känner att jag måste ut och gå. Måste få bli av med lite... Det är inte bra att jag känner så. Har ju inte ätit för mycket idag. Har ätit två små smörgåsar till frukost och så åt vi bakpotatis till kvällsmat. Men det känns ändå. Usch, det är inte roligt. Så ska nog ge mig ut och gå en sväng nu. Rensa både tankarna och kroppen. Det spänner i magen och jag känner hur jag växer. Det är så jag känner, men jag vet att så är det inte. Men just nu är känslorna starkare än mitt förstånd. I morgon har jag planerat in att jag ska simma. Simma är det skönaste just nu, för det är inte lika tungt. Dock orkar jag inte lika mycket längre och har inte samma kraft och tempo i passen.. I kväll eller i morgon dyker det nog även upp en längre historia.

Kram!

Nu var frukosten avklarad. Pappa gick och köpte ett bröd, dock ett vitt. Har svårt för ljusa bröd. Så jag tinade ett bröd som jag själv har bakat. Det är mörkare och grovare så det går lättare att äta. Dock inga enorma skivor, men åt 2 tycken. Dock gillar jag inte riktigt det, får en konstig känsla i min mage. Det blir en klump.

Mina föräldrar reagerar inte på att jag inte äter vitt bröd, då jag sedan en tid tilbaka skyller på att jag blir konstig i magen av det.

Kram!